Vad är dealen?

Vad är dealen med 12-13 åringar som står och röker? Eller 13 åriga tjejer som springer runt med push-up och magtröjor och alldeles för små jeans? Eller svenskar som bryter på något språk från mellanöstern? Eller människor man känt jättelänge som helt plötsligt låtsas som de inte vet vem man är? Eller människor som inte förändras, som fortfarande tycker det är häftigt att röka, ha push-up och försmå kläder, fem år senare? Stannar endel i utvecklingen rent mentalt eller?

Jag har svårt att visa medlidande för vissa människor, jag har svårt att förstå hur de tänker överhuvudtaget, som de som inte verkar ha några framtidsplaner, utan verkligen tror att allt kommer lösa sig efterhand utan att de anstränger sig det minsta. Jag har svårt för människor som gnäller, och gnäller, och gnäller och klagar på hur jobbiga deras liv är, flytta till Afrika och lev utan pengar för i helvete, sen kan du gnälla. Människor som alltid tror att de har det värst och har haft en hemsk uppväxt och springer runt och pratar om det som det vore något exptionellt ovanligt. Jag har märkt att de som pratar mest om sitt jobbiga liv är oftast de som har det lättast, det är de tysta som har det förjävligt och går runt med självmordstankar 24/7.

Jag har problem med människor som tittar, som tittar så ögonen ser ut att tryckas ut ur huvudet på dem. Det finns tillfällen då jag önskar att jag såg rikigt jävla efterbliven ut och satt och dregla och hade ryckningar så de verkligen fick något att titta på, för det är såna människor som ser ner på andra människor. Man ska inte se ner på andra oavsett ursprung, åsikter, sexualitet eller skador man fått sedan födseln osv. Alla har rätt till samma chanser och värdighet i sitt liv.

Jag förstår inte hur Sverige kan ligga efter så jävla hårt som vi gör. Jag tycker synd om dem som flyr till Sverige från ett land av krig och helvete, de flyr till ett nytt helvete fast på ett helt annat plan.

Det här är ett patetiskt land, med patetiska människor.