Brev.

Jag håller på och städar, och hittade ett brev till min mormor som jag skrev när jag var tio år. Det är skrivet i perfekt skrivstil och sådär fullt av totalt onödig fakta som man gärna skrev om när man var sisodär tio år. Det är inte avslutat heller utan är bara en halv sida på mitt finaste brevpapper. Brevet lyder som följande;

2000, April, en fredag.
Hej mormor!
Jag hoppas att du mår bra. Själv mår jag väldigt bra. Imorse klockan 7:30 åkte Pappa till Italien med sin bror Hans och hans Kalle, för kalle ska båttävla där.
I skolan har vi lärt oss liggande stolen, det är roligt. Det går bra i skolan. På rasterna leker vi burken. Idag är det fult väder ute det regnar och är kallt och ruggigt ute. Idag så är Rickard, Maria, Linda och Mats hemma.

Framför allt blir jag förvånad över min skillade stavning, 10 år och inte ett enda stavfel, inte ett enda böjningsfel, eller grammatikfel. Jag var grym som 10 åring, sen gick det väl mest utför antar jag. Framförallt älskar den totalt onödiga faktan, som om min mormor skulle bry sig om att vi leker burken, som om hon ens vet vad det är för något. Jag kommer ihåg den där resan som pappa gjorde med min farbror och kusin, de var i Italien i flera veckor och jag var jättesur för pappa åkte aldrig med oss utomlands (vi barn åkte alltid med bara mamma, trots att de var gifta då) men med dem kunde han minsann åka. Jag kommer också ihåg att jag gillade att skriva brev, jag valde noggrant ut det brevpappret som jag ansåg passade den personen bäst, de jag tyckte lite mer om, fick lite finare osv. Sedan skrev jag totalt ointressanta saker, stal ett frimärke ut pappas översta skrivbordslåda och cyklade ner till konsum och postade brevet. Detta var något jag gjorde redan innan jag började skolan, jag gillade att skriva och berätta. En gång när jag gick i tvåan tror jag, skickade jag brev till Kronprinsessan Victoria, jag la ner sex kronor av mina sparpengar, stal ett frimärke och fick adressen från en liten bok vi fått i skolan. Jag postade brevet utan att tala om något för någon. Dagarna gick och jag glömde bort det. En dag när jag kom hem från skolan var min familj upp i taket av att jag, sladdisen, fått ett brev från svenska hovstaterna, de undrade naturligtvis hur detta hade gått till. Brevet hade Victorias hovdam skrivit, hon tackade för pengarna och brevet och önskade mig en fin framtid. Brevet har jag kvar, det ligger i sitt kuvert i någon låda någonstans. Brev är en fin gest tycker jag, dock är det en utdöd konstform och de enda breven som kommer i vår brevlåda är i form av räkningar...