Musik.

Jag känner mig så jävla gammal när jag lyssnar på den musiken jag lyssna på som 13-årig häftig tjej, jag levde för Ebba grön, imperiet, the clash, six pistols osv. Jag nötte sönder varenda låt till max och hade musiken ständigt dunkande i mina öron. Sedan kom jag in mer på indie spåret och det blev Broder Daniel och the Cure som var mina musikgudar, jag låg hemma och lyssnade på dom i timmar, dagar och veckor. Jag blev kär i deras livstilar och hade kunnat ge allt för att få åka tillbaka i tiden, då.

Musik har alltid betydigt otroligt mycket för mig, jag älskade att stänga in mig på mitt rum och spränga öronen av musik. Jag älskade att fantisera om hur det var när dom skrev en speciell låt tex, eller hur det var när dom spelade in den, eller hur den var att höra live och se dem live. Jag har alltid rymt till musiken under jobbiga perioder i mitt liv och kommer förmodligen alltid att göra det.

(Jag sitter inte direkt hemma och skär mig till the cure)

Nej, nu ska jag fortsätta lyssna på Ebba Grön. puss.