Döda mig någon?

Fan vad jag hatar att vara sjuk, det är typ det största handikappet ever för mig. Jag orkar ingenting, hör ingenting, låter som en man när jag pratar, mina ögon rinner och är helt rödsprängda och jag kan inte gå ut i det sjukt fina vädret för då tar mina öron döden på mig, jag har även en tendens att kräkas när jag får tillräckligt hög feber, vilket hände inatt, helt fantastiskt. Man skulle väl kunna säga att jag tycker synd om mig själv.

Försökte göra lite av matten, men min hjärna är för full av snor för att fungera tillräckligt snabbt och bra så jag blev mest arg. Sen försökte jag fortsätta sy på våra studentklänningar, gick inte heller så bra eftersom jag inte ser så himla bra just nu, sen vore det ju kanske inte så himla bra att få snor och salta tårar på tyget som bleker det. Svenskan vill jag inte ens tänka på, jag ska göra överkurs på den, så jag måste vara skarp i skallen om jag ska fixa diskussionsdelen som hon vill ha den.

Nej, jag ska väl gå och sy några kjolar av tygerna jag och mormor plockade ner från hennes vind när jag var där, det är typ vad min hjärnkapacitet räcker till idag.